Dragstervarning

Med en ny hund i huset så märker man hur mycket man glömmer emellan gångerna.

Jag har tex ingen aaaaning om när Rulle är färdig med sitt växande. Trots att jag letar i minnet så vet jag inte. Så nu tittar jag fascinerat på Rulle när hans ben växer så det knakar. För tillfället är det dragstervarning med högre rumpa än framdel. Hans stora tassar skvallrar om att han kommer att växa lite till, och det är så spännande. Vilken mankhöjd slutar han på?


Novembervädret lockar inte till några större utsvävningar med kameran så ni får hålla tillgoda med en gammal bild då Rulle också hade dragsterform. Wrom wrom.

Sök - en ny erfarenhet

Eftersom Rulle hade kommit lite längre i utbildningen än sina kompisar på unghundskursen så fick vi byta kurs och valde då att anmäla oss till en sökkurs istället. Jag var sugen på en ny erfarenhet helt enkelt och Rulle han är med på allt!



Uppladdning inför kursen
(med ett splitternytt tjänstetecken)

Totalt var vi 6 st ekipage (3 st som redan tränar sök och 3st nybörjare) som dök upp på klubben en tidig lördagsmorgon.

Förutom en kort genomgång av oss som ekipage och våra tidigare hundar så gick vi även  noggrant igenom vilken sorts belöning hundarna skulle gilla mest. Här gällde det att tänka till, för det som hunden gillar med matte kanske inte är det som slår högst när den är 50 m ut i skogen med en okänd människa. För Rulles del stod jag på mig att figuranten i första hand skulle kampa, och om det inte fungerade så skulle de slänga godisar till honom. Det visade sig att jag kände mig hund bra, han harde inga problem varken med att springa ut  eller att kampa med figuranterna.

Rulle fick börja med pop-up'er, dvs att figuranten gjorde en synlig retning när vi stod startklara att skicka. Efter tre skick så hade Rulle redan "fattat" galoppen och förstod att det roliga inte var slut när han lämnade figuranten på den ena sidan stigen utan att partyt fortsatte på andra.

Själva sökrutan var relativt okuperad på vänster sida, dock fanns det stenar och andra naturliga gömslen att tillgå. På höger sida var det kuperat, ja inte bara det, det stupade rakt ner faktist ;), så terrängen var en utmaning bara den. Första skicket var väl ca 30 m, och vi avslutade med en dold figurant på ca 50 m. 

Vad ska vi göra nu? Sökpass nr 1.

På det sista skicket med den dolda figuranten fick Rulle jobba rejält med att hitta fram, och jag tror att  han imponerade rejält på alla som var där. En 10-månaders arbetsglad dobermannhane med nerverna på plats charmar brallorna av folk ;). Finaste bästa Rulle som redan nu gör så fin reklam för rasen.

När alla hundarna hade fått gå sina träningspass åt vi en snabb lunch. Sedan åkte vi till ett nytt sökställe i skogen, denna gång var terrängen öppen och trollskogslik, en bra träningsskog, dock inte någon bra tävlingsdito enligt de som kunde sök. Men perfekt för små nybörjarhundar och sökveteraner som ska fila på sina kunskaper.



Snart dags för pass nummer 2.

Rulle gjorde än en gång 6 st mycket fina skick, och tyckte att det här med sök var en riktig hit! Inte blev det sämre av att vi vid dagens slut fick beröm. Jag blev såklart JÄTTESTOLT.

Väl hemma så var vi båda väldigt trötta, jag hade huvudet fullt av ny information, sök är svårare än man tror ;). Och Rulle han var sådär trött nöjd som hundarna blir när de haft en bra dag.

Rulle är en fröjd att träna med, han har kamplust, älskar mat, är inte splittrad i nya miljöer utan tar sig an alla uppgifter med samma härliga attityd. Det är så himla kul att både kända och okända faller för Rulle, han är en riktig charmknutte på fyra ben.

Och det var ingen i sökgruppen som hade några problem med att komma ihåg hans namn.... SökRullen ;).

Grattis Dobia'co Gazzendie

SDV Jun-1 Dobia'co Gazzendie
e. Korad VDH & NO ch SE-11 NO-10 Nord Jw-08 Jean Dark Kanon
u. Korad Jean Dark Barbarozza

Grattis till finaste Zendie med familj som röntgat höfter och armbågar. Resultatet blev HD B och Ed UA!

Nu är det bara att tuta och köra :).

Plötsligt händer det

Smartare än somliga tror :)

Hela sommaren har vi tränat. Och visst går det framåt.

Det mesta jag har presenterat för honom gör han framsteg i. Men så har vi ingången, den där virvelsvängen som ska till vid avslutningen av inkallningar/apporteringar/och hoppet. Vi har nött och nött och nött. Och nött lite till. Vi har snurrat på stället, jag har mött honom när han kommer mot mig och jag har gjort fiskkroken gång efter gång. Jag har tom funderat på att byta ingångssätt, att Rulle istället för att snurra runt vid mig ska få gå runt mig.

Men, så plötsligt händer det. Mitt dagens inkallningsövning så fixade Rulle positionen alldeles själv. Och jag blev så himla glad så jag nästan svimmade. Bästa Bulle Rulle Gull. Värsta lydnadsmästaren ;).

Ingenting är omöjligt hurra!

Dobermannfrågor

Det är kul att jag fortfarande får telefon- och mailfrågor angående rasen som jag Ä.L.S.K.A.R så hett. Jag skriver fortfarande då jag efter 15 års idellt arbete lämnat Svenska Dobermannklubben bakom mig. En gammal hundtant som jag förgås dock inte så lätt och jag verkar vara tätt förknippad med rasen. Kanske inte så konstigt efter 21,5 år som Dobermannfan och känt ansikte för många.

Jag är stolt och glad över att fått bidra med så mycket, jag har verkligen varit inblandad i det mesta;

Under alla år har jag jobbat med det allt som hör utställningar till. Jag har jagat sponsorer, skänkt priser, gjort iordning utställningsplatsen och självklart städat efteråt, skrivit kataloger, tagit emot utställare, släpat grejer, hjälpt till som ringsekreterare, jobbat i sekretariatet. Jag har även jobbat inom PR/infokommittén i flera år, med bl a hemsidan och tidningen. Där har mina arbetsuppgifter främst handlat om att uppdatera hemsidan, jaga material till densamma och tidningen, jag har varit Resultatsbörs och Troféansvarig, ägnat mig åt korrekturläsning, och inte minst att peppa redaktörerna med deras tunga jobb. Jag har även fixat med bilder till annonser, gjort annonser och skrivit drösvis med reportage.

I två omgångar (på 90-talet och mellan -08 till -11) har jag varit mycket aktiv som styrelseledamot inom mitt lokalområde, Stockholm, och där har jag härjat runt friskt. Från 90-talet kommer jag ihåg de uppskattade Gärdesträffarna där Dobermannägare från hela Stockholm samlades för att ha kul ihop. Under senare år har jag mest ägnat min tid åt att få Dobermannägare till att bli mer aktiva med sina hundar. Bla hade jag under 2-års tid månadsträffar på klubbområdet, i ur och skur stod jag där och gav folk råd, jag har byggt mh- och korningsbanor, ringt efter figuranter, haft hand om hemsidan, lagt upp LO-området på facebook, anordnat klubbmästerskap och träningsträffar för tävlingsintresserade.

Utöver detta har jag bakat hundratals bullar och skänkt dem till diverse arrangemang, jag hjälpt till med layoutarbetet för Raskompendiet som kom ut 2011, varit ansvarig/pådrivande för förra årets Rasmästerskap i Södertälje,  jag har haft funktionärsmiddagar, spårträffar, jag har investerat hundra(tusen)lappar i pokaler, priser, blommor och presenter till de tävlande och funktionärerna, jag har hjälpt till/varit ansvarig för bemanningen av rasmontern på Stora Stockholm och även varit med och byggt den år efter år, ja otaliga är de kvällar och helger som har ägnats åt klubbarbetet sedan i mitten av 90-talet.

Förutom att jag själv har arbetat inom klubben så har även Anders varit mycket engegerad, bla i Stockholm Wintershow och den stora IDC-utställningen som hölls i Nyköping 2008.

Trots att jag lämnat klubben så brinner jag i högsta grad fortfarande för min ras och det är så roligt när ni hör av er till mig med frågor. Häromdagen fick jag ett helt frågeformulär som jag håller på och svarar på. KUL! Så shoot, jag finns här och hjälper er gärna :). Ni når mig på ammi.aro@hotmail.com.

Ha det gott!



Världens bästa ras som jag inte slutat älska