måndag, mars 19, 2012

En ovanligt smart liten filur

Rulle 9 veckor
Så har då Rulle bott hos oss i över en vecka. Och det tog inte lång tid innan vi insåg att den här lilla valpen var en ovanligt smart liten filur.

Redan första dagen så tittade han på Gossip när hon drack ur den stora vattenskålen, den som står på ben och som är för hög för en liten valp. Därför hade vi fixat en egen vattenskål till Rulle, en som stod på golvet och som lätt att nå. Dag två fick vi ta bort den vattenskålen för Rulle använde sig enbart av Gossip's vattenskål. Knappt en tvärhand hög så nådde hans lilla nos precis upp till vattenskålen och så var det med det. Rulle själv tycker att han är en stor kille och stora killar dricker ur de vuxnas vattenskål.

I veckan var vi även på vår första "skogs"-promenad. Fast det är knappt att man kan kalla den lilla dungen som vi gick i för skog så räckte den ändå till för att göra promenaden till ett stort äventyr för den lilla dvärgen. Även här visade han på stor finurlighet då vi passerade nerfallna träd som han inte kunde ta sig över. Efter ett litet tags funderande hittade han vägen runt trädet och sen gick vi i 20 minuter till. På väg tillbaka passerade vi samma träd, jag klev rakt över det, Rulle gick runt ;). Det tycker jag var duktigt av en 8.5 veckors pygmé, att komma ihåg sin lösning så länge.


Hm, hur kommer jag över?

Rulle har under veckan fortsatt att åka bil (somnar fortfarande direkt när bilen börjar röra på sig),  han har haft gäster för första gången (väldigt uppskattat),  han har fortsatt att träna på ingångar och ögonkontakt. Just ögonkontakten har han naturligt, och när han sluter upp bredvid mig på promenaderna så får han alltid en liten godis som "belöning". För honom är det inget annat än en lek när vi "tränar".

Igår fick Rulle gå sitt första spår. Det var ca 10 meter långt och vi körde ett spontanupptag. Rulle gillar att använda sin näsa och han hade inga problem med att ta upp spåret och fullfölja det. Och när det var slut ville han bara fortsätta framåt ;)


Första spåret

Rulle är verkligen en toppenvalp, han är så orädd och glad hela tiden. Och när orken tar slut så lägger han sig ner och sover, och då spelar det ingen roll var vi är. När Rulle är tjött så är han tjött. Rulle gillar att kampa, att leka, han är nyfiken och mycket arbetsvillig.

Gulle Rulle håller igång oss och han är precis vad våra spruckna hjärtan behöver.....

tisdag, mars 13, 2012

Action Rulle

Idag fick Rulle gå den "stora" rastningsrundan för första gången. Den innebär att man går utanför staketet på vår tomt. Det var J.Ä.T.T.E.S.P.Ä.N.N.A.N.D.E.

Gossip visar vägen

Var är jag?

Hm, är det inte där jag brukar gå?

Freedom är härligt!




Det här var ju urkul!

I övrigt så går Rulles liv ut på att lära sig rutiner och vad det innebär att bo i vår flock. Han lär sig "allt" en liten valp behöver kunna, men först och främst så lär han sig att vi är kul och innebär trygghet.

Rulle kunde sitt namn när han kom till oss (tack Jeanett), nu lär han sig att komma när vi ropar, vi har påbörjat följsamhets- och kontaktövningar och de går bra :).

Rulle gillar att ta ögonkontakt och nu får han såklart beröm varenda gång han gör det.. Han hämtar gärna saker och kommer in med dem till oss. Det får han också MYCKET beröm för :).

Mest ägnar vi oss åt att få vardagslivet att flyta på. Rulle är duktig och säger till när han behöver gå ut, vi åker bil och då somnar han inom 5 minuter, han lär sig ordet nej, och att inte jaga svarta och nakna katten. Han umgås mer och mer med Gossip, och däremellan sover han. Massor.


Finaste RulleBull

Tack till alla er som lyckönskat oss till vår nya valp. Ni är bäst!

Nya bilder på Rulle finns i vår Pixbox.

Stor kram från Rulle med familj

lördag, mars 10, 2012

Hej, jag heter Rulle....


...och idag har jag flyttat hem till min nya familj.

Resan hit till Solinge gick bra, förutom att min matte plötsligt blev jätteledsen och började gråta. Hon saknar min storebror Kanonen, han har visst flyttat till himlen. Husse saknar honom också. Massor. Och de sa att det ibland kommer att vara svårt och ledsamt, men de sa också att de ska ta hand om och älska mig. Det tycker jag kändes bra. För jag älskar dem, jag älskar alla människor.

Matte och husse säger att jag är en ovanligt kavat och nyfiken typ, att jag gärna tar ögonkontakt och att jag har en väldigt positiv syn på livet. ALLT är kul. Livet är en fest.

Här på Solinge bor det tre stycken så kallade "katter", de är superroliga tycker jag. En har inget hår och verkar lite sur, en är svart och har en JÄTTESTOR svans. Den svarta katten har jag bara träffat utomhus och då tyckte jag att hon var lite läskig. Den bästa katten heter Ior, han är randig och busar med mig. Det känns som om vi kommer att bli jättegoda kompisar. Idag har jag jagat honom genom hela huset, sen blev jag jättetrött. Vi har brottats lite också. Ior gillar mig och jag gillar honom.

Jag har även fått en storasyster, hon heter Gossip och hon är jättelik min mamma. Så första gången vi träffades trodde jag att det var min mamma. Gossip var snäll när vi nosade på varandra, men vi får inte leka med varandra än. Matte säger att jag måste bli större först. Gossip tyckte visst att jag luktade lite illa också, medans jag tyckte att hon luktade jättegott. Hon var spännande och busig. Vi kommer att ha jättekul ihop tror jag.

Nä, nu måste jag susa vidare. Kanonen verkar ha varit en hyvens kille, han har lämnat kvar sina leksaker här på jorden och nu tänkte jag leka lite med dem.

Vi syns och hörs,

Hälsningar Rulle

torsdag, mars 08, 2012

Tack


Tack för alla fantastiska blommor i rosa, tack för alla presenter som har kommit via posten eller via bud, tack för alla hälsningar på facebook, via sms och alla era telefonsamtal.

Tack för er omtanke i samband med våra stora förluster, den värmer så oerhört mycket.

Tack....

Ammi och Anders

måndag, mars 05, 2012

Gepettos farväl




Kan man bli sjuk av sorg? Isåfall är det vad som har drabbat mig. Det värker och trycker runt hjärtat, det onda strålar ut i vänsterarmen, jag är varm, jag är kall, jag är så oändligt trött. Och ledsen. Orken är helt slut. Ute spirar våren, men hemma är det bara grått grått grått.

Inom loppet av en vecka så har vi förlorat 1/3 av vår flock. Varje individ som försvinner har en egen själ och personlighet, de har sin bestämda plats i flocken. Det blir ett stort stort hål efter varje djur som dör. Och även om det kommer in nya djur så fylls inte hålen igen. Man saknar de förlorade familjemedlemmarna. Alltid...

I fredags kväll blev Gepetto akut dålig och vi fick åka in till Ultuna med honom där vi spenderade huvuddelen av natten med att försöka komma fram till vad som var fel. Det slutade med att vi fick åka hem och Gepetto las in för intensivvård. På lördagen blev han piggare för att på söndagen må markant mycket sämre. Då tog vi det svåra beslutet att låta honom somna in.

Och allt känns bara som en ond dröm....

Gepetto var en kurre-kung, han kunde kurra i timmar och låg helst av allt i någons famn och mös. Han var katternas ledare och hade stenkoll på flocken. Gepetto var en soldyrkare och livsnjutare av stora mått. Han var vår lataste katt, och man hittade honom ofta sovandes i en solfläck. På kvällarna var hans givna plats alltid i famnen. Jag är rätt säker på att det inte finns en endaste bild på Gepetto där han springer. Gepetto sprang helt enkelt inte, han tog livet med ro. Lite som Ferdinand. Trots att han var en liten katt så tog han stor plats här hemma. Finaste Gepetto-katten.

Gepetto har överlevt 2 hundar och 4 katter, han har uppfostrat kattungar och hundvalpar med samma pondus, han drog sig inte för att klappa till dobermann näsorna om de kom för nära. Han har alltid funnits där.

Gepetto kom till oss strax efter att vi hade förlorat vår första dobermann, Saffran, och sedan dess har han haft sin givna plats i vår flock. Nu är hans plats tom, och vi saknar honom så. Älskade lilla Gepetto-katt, vi älskar dig. Glöm inte det, matte och husse älskar dig.

Mitt hjärta har gått i tusen bitar...






Min bästa soffakompis...

 

fredag, mars 02, 2012

Vår älskade prins har lämnat oss

Nothing but your memory
Sorrow and grief
In the air that I breathe
So much pain that I can't hide
I wanna try
But the tears never dry

I måndags lämnade vår älskade älskade prins oss efter en kortare tids sjukdom. Och trots att vi hade förberett oss på dagen så hade min kropp glömt hur förkrossad man blir.

Jag bar min sorg stolt och stark. Jag bar min sorg i kretsen av några få vänner. Jag bar min sorg med högt huvud, och tillsammans med Anders bar vi vår sorg med Kanonens bästa för våra ögon.

Jag grät i min ensamhet, i duschen, i bilen med radion på högsta volym, jag grät när Anders kvällsrastade hundarna, jag grät när Anders och hundarna hade gått och lagt sig. Jag grät i min ensamhet för att Kanonen skulle slippa bära min sorg tillsammans med mig. Hans sista tid på jorden var fin och ända in i det sista var han en glad hund.

Jag grät tyst och stilla. Nu när Kanonen är borta så gråter jag så att det gör ont i kroppen. Jag känner mig amputerad, halv, mitt hjärta är krossat, varje minut saknar jag vår älskade hund.

Han fattas oss. Vår stora älskade trulhund. Min vapendragare. Du fattas oss.

Kanonens sista dag tillbringades med långpromenader i solen, sedan somnade han lugnt och stilla in i min och husses famn. Såsom med Uno höll jag min hand mot Kanonens nos hela tiden, och det sista han hörde var hur mycket vi älskar honom. Vi älskar dig Kanonen.

Efteråt höll jag ihop när vi gick genom de långa sjukhuskorridorerna på vår väg ut. Jag höll ihop när vi mötte människor, jag höll ihop ända tills vi tog oss ut från byggnaden. Där och då tog min sorg över och där är jag än. I den stora sorgen och saknaden efter vår älskade Kanonkille.

Jag saknar dig när jag kliver upp, under hela dagen och när jag går och lägger mig. Jag saknar dig när jag sover, jag saknar dig så mitt hjärta värker, det strålar, svider, bultar och kroppen är helt bedövad av sorg.....

Vi älskar dig Kanonen. Nu och föralltid.Vi älskar dig.